Fan vad trött jag blir!
" Måste vara så jävla skönt att vara sjukskriven! Särskilt nu på sommaren".

Javisst. Det är helt underbart att vara sjukskriven. Särskilt på sommaren. När man som jag har social fobi, ser folk packa in grejer i bilen och dra till stranden medan jag tar lugnande för att palla att gå med soporna eller till tvättstugan. UNDERBART ÄR DET!

Ta sömntabletter för att kunna sova.

Att ha svårt att sova. Få panikångest , ångest.
Känna sig värdelös och maktlös när man ser andra dra till jobbet och faktiskt ha någonting att göra om dagarna.

Äta mediciner för att överhuvudtaget klara av att gå upp ur sängen.
En del med helt "fantastiska" biverkningar.

Tappa hår, få stressutslag - ha ont i magen och ständig huvudvärk, ledvärk.
Det är underbart. Verkligen.

Knappt ha matlust.

Inte känna något positivt alls.

Det är underbart att vara sjukskriven och veta att man har begränsat med pengar - i jämförelse med folk som jobbar som kan jobba över och få in mer pengar för att kunna ta en sista minuten .

Känna sig mindre värd och ibland känna att man måste hitta på ursäkter och ljuga om vad man sysslar med - allra helst när man varit långtidssjukskriven.

I-D-I-O-T-E-R
tror att det är skönt att vara sjukskriven.
Det är inte skönt överhuvudtaget.
Det är ett rentjävla helvete.

Har ju inte bloggat på ett tag. Och det är på grund utav flera orsaker.

• Jag har flyttat. Eller snarare, jag och Rocky har flyttat till en tvåa .
• Jag har blivit singel.
• Humöret har varit väldigt lågt.
• Min kropp har varit i ett hav av kartonger.
• Jag blev väldigt sliten efter min tid i Stockholm, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på min psykiska hälsa.

Och så läser jag detta:

Jag återupplevde varje sekund denna natt.
Min dagbok påminde mig om när min själ flydde från min kropp gång på gång, för överlevnad.


Hans fingrar med ränder av snus under naglarna.
Blandade med vätskor från mig.

Jag kände tyngden av hans kropp. Hans svettdroppar från pannan som stänkte på mitt ansikte vid varje häftig, hård stöt.
"Andas, Sandra. Andas, blunda. Känn inte. "

Ibland försökte jag skrika. Vilket tände honom ännu mer.
Han log. Hans tänder hade svarta prickar och hans andedräkt bestod av ondska och snus.
" Säg att du är min!"
" Jag är din..."

Hans naglar formade sår i mitt underliv. Som en karta av ångest.
Ibland hade han en kniv. En skruvmejsel. Ett rakblad.
Han försökte få in sin knutna hand - blev frustrerad när jag började gråta , satte en kudde över mitt huvud och använde skruvmejseln.
Jag minns hans upphetsade andetag.
"Nu håller du käften."
Mitt sinne rymde. Jag var hans leksak. Hans levande experiment.

Min kropp var mitt fängelse.
Hans njutning och leksak.
Min kropp var aldrig min.


Ned för trappen. En gest till hans föräldrar och jag fick äntligen ta ett riktigt andetag.
Vid busshållplatsen fick jag ett sms - "du är underbar"
Men allt jag såg var "du är värdelös"

Vad heter du? - Sandra
Vad kallas du? - Du kommer inte tro detta, men jag kallas ibland för Sandra.
Vad vill du bli kallad? - Något häftigt som inger respekt och utstrålar överlevnad. Typ Sandra.

troende? - Är väl som "alla andra" och tror när någon dör, gifter sig eller döps.
Vilka är dina bästa vänner? -




Har du något husdjur? - Nej. Jag har tre monster.
Sommarens planer? -  Spontanitet darling. Spontanitet.
Vad har du på dig? - Du kommer inte tro detta, men! Jag har på mig en clownkostym
Har du något i håret just nu? - En katt.
Är du kär? Ja,
Isåfall i vem? Det är en heeeeeemlis!
gillar du att stå i duschen flera timmar? - Flera timmar? Nej.
tycker du att du är söt? - Ja, det gör jag. Jag vet att man inte får tycka sånt om sig själv, men det gör jag ändå. Särskilt på den här bilden:




har du ätit sniglar? - Nej men jag blev tvingad att äta en nyckelpiga en gång.
Är du stor? - Inte om man jämför med normallånga människor, men om man jämför med dvärgar så är jag stor.
har du foppatoffler? - Nej, och inte foppatofflor heller.
har du mer än 7 par nagelack? ja, men kassa naglar. Jobbigt.
Gillar du att flyga flygplan? Nej, jag har sett "Alive", behöver jag säga mer?
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Nej förfaaaan, jag får svindel av att byta lampor!
när fick du senast en komplimang? Rocky slickade på min arm förut, räknas det som komplimang?
beskriv din säng? täcken, kuddar, katthår, hundhår. lakan och grejer, charmigt va? Och så sover man i den!
Äter du något vegetariskt?
Nej, jag är vegetarian så därför äter jag enbart kött och aldrig vegetariskt.
Favorit matlagningsprogram?
Koks -Tina

bara en kall ytterdörr, handtaget som leder in till det där tomma , djupa.

alla andetag hålls kvar och jag blir slagen i ansiktet utav ångestluft.

ansiktet stelnar och allt jag kan förmå mig att göra är att spänna mina händer.

"hem ljuva hem" - heter det inte så?

rösten skär i mina öron: " vad är det för fel på dig? du har ingenting av värde i dig. försök, försök , försök."

försöker envist finna mig med hur jag en gång blev smekt utav meningen : " Sandra, du kan inte rädda hela världen.du får inte glömma dig själv".

glömde jag mig själv?

eller är det så att mina verktyg aldrig funnits?

mitt hjärta orkar inte slå. mina tankar och känslor försöker finna en väg ut ur dimman.

fosterställning, tårar som bränner. luft som tar slut. hela kroppen vibrerar, skakar, skälver. hårda dunsar , tappar hela mig.

vem kan tänka klara tankar med mörker i ögonen.

vem klarar sig ensam i en värld av liv och rörelser.

min familj, min familj, min familj.

mina vänner, mina vänner, mina vänner.

jag har ingenting av det.

bara ett tomrum . inringat av en mur byggd av damm.

jag spottar. spyr. lugnar inte ner mig en sekund.

mitt inre skriker av outhärdliga känslor.

vem vill ha en sådan som mig. en halv , halva. men sönderskurna ögon, drabbade av hjärtesorg och en envis påminnelse om overklighet och skam från medvetna försök till acceptans.

nej, jag är inte stark.

jag är inte den som hoppas.

det enda jag är, är det där tomma andetaget från en bitter existens.

bortbytt från noll till hundra.

framtagen från trauma.

född av döda hjärtslag.

pärlor från tårar.

och ett envist tryck över bröstet som leder till näsblod och en längtan från det som aldrig varit jag.

men nu står jag här. inte ens vid ett vägskäl.

bara händer som aldrig höll mina axlar.

från kramar som aldrig funnits.

att luta sig bakåt - lita på att bli fångad.

nej, det hände aldrig.

jag hände aldrig.

rösten skär i mina öron: " vad är det för fel på dig? du har ingenting av värde i dig. försök, försök , försök."

försöker envist finna mig med hur jag en gång blev smekt utav meningen : " Sandra, du kan inte rädda hela världen.du får inte glömma dig själv".

glömde jag mig själv?

eller är det så att mina verktyg aldrig funnits?

har jag inte letat tillräckligt,

eller är det någon som gömt dessa inuti sin kropp?

min familj, min familj, min familj.

en trygghet, en stabilitet, en stadig tillvaro utav lycka och en mun som formar glädje och själslig existens.

jag har ingenting av det.

bara ett tomrum . inringat av en mur byggd av damm.

nej, jag är inte stark.

jag är inte den som hoppas.

det enda jag är, är det där tomma andetaget från en bitter existens.

- riktiga kvinnor snusar snusdosa

- smisk

nuff said.

massa mys, tv-film och serietittande. God mat och bara allmänt mys och gos.

jag mår så JÄVLA BRA!

Vill typ aldrig åka hem!

Men jag vet att jag ska åka hit fleraflera gånger, men ändå.

Idag ska jag träffa min fina Candy - vi har pratat i flera år , men aldrig setts , vilket är helt galet.

Men idag blir det äntligen av!

Nu ska jag göra i ordning lite kaffe och frukost och sen ska jag faktiskt ta och plocka undan lite så mitt fina sällskap får ett happyface när h*n kommer hem.

tooodles!

Är glad som fan.
Har jag någonsin varit såhär glad?
Nope!

Har snackat skiten ur min finaste vän Angelica idag.
Hon har säkert fått blödande öron redan.

På fredag åker jag till Stockholm. Och blir där ett bra jävla tag!
Ska bli så jävla awesome!
För första gången i mitt blogg-liv har jag verkligen ingen aning om vad jag ska skriva och då är det inte för depp - utan bara ren och skär glädje!
Detta år, började skitdåligt. Förra året var skitdåligt. Året innan det var skitdåligt. ( Ja, ni fattar)

Men NU lever jag.
Min sommar kommer vara underbar.
Jag ska till Gotland på midsommar - någon kanske minns att jag önskat att få resa dit?
Hänga med ett skönt gäng och en fantastiskt underbar människa.
Min födelsedag kommer vara den bästa på länge.
Hela mitt år kommer vara det bästa året evvah!

Alltså, jag önskar att jag kunde prata klarspråk, men jag avvaktar så länge.
Det jag däremot vet, är att mitt nya liv börjar nu. Nu. NU.





Har ett sådant lyckorus i kroppen så det är omänskligt.
Och grejen är, att jag anser att jag verkligen förtjänar detta - om man nu kan förtjäna saker. Men turen, lyckan, Livet - är på MIN sida för en gångs skull.

Hjärtat exploderar av en himmelsk känsla.
Känns som att jag kan göra precis allt i hela vida världen!
Tar troligen med mig både dator och kamera, men kan inte lova att jag bloggar då jag antagligen kommer vara upptagen med att njuta varje andetag.

Åh vad jag unnar er läsare samma känsla som jag har.

"You're the inspiration",

jag är så sjukt upprymd, glad, levande!
Det är så svårt för mig att forma min glädje till ord.
Men, det jag kan säga är att jag vet, vet från djupet av mitt hjärta att jag snart kommer få ett helt annat liv.
Ett liv som jag alltid drömt om ,
ett liv som jag kommer att ta vara på varje minut och sekund.

Jag har saker i mitt hjärta som jag bara vill skrika ut, men än så länge låter jag det vara.
Det är något som jag ska bevara, vara rädd om och ta hand om med hela min själ och hjärta.


Längtar något otroligt efter att kliva av tåget , bli uppmött och bara ta ett djupt andetag och känna
" nu, nu är jag redo" .

den senaste tiden har jag mått mycket bättre än på länge, och jag kan från djupet av mitt hjärta säga att jag aldrig har mått såhär bra.

jag har vågat släppa mina rädslor. tagit till vara på mina upplevelser och omvandlat dessa till verktyg.

verktyg som kommer att föra mig framåt i mitt liv.

till veckan åker jag till stockholm för att träffa någon som jag håller kär.

jag tänker andas.

gå på stockholms gator och andas. leva. finnas. känna.

och jag kan garantera att jag kommer att finna mitt liv tillfredsställande.

jag ser min potential. jag kan se och är medveten om vad jag är kapabel till.

och jag älskar varje liten del utav mig själv.

jag har även gjort slag i saken, sedan närmare tio år tillbaka har jag önskat att jag fått heta min fars efternamn.

grejen är att en önskan inte räcker långt. man måste våga.

kanske är steget litet för många utav er.

men för mig är steget stort.

jag har äntligen vågat göra det jag vill.

det som jag vill, mår bra av och jag tänker ta varje chans jag möjligen kan ta för att göra mitt liv värt att leva.

i skrivande stund älskar jag mitt liv.

jag har många saker att se fram emot och att dela med människor som jag känner mig trygg med.

det gäller bara att ta av sig skygg-lapparna.

alla finns, lever och är.

och nu är det min tur. att finnas leva och vara.

detta är första steget. mitt allra första steg sedan min tillvaro rasade. och jag vet att jag är värdig detta, att jag kommer att klara det och inte tvivla mer på min kapacitet.

jag lever, älskar och lär .

livet- nu är jag taggad.

Har börjat inse att det är ohyggligt många som missuppfattat hela grejen med bloggnamnet.

"Sandy Mercury - Confessions of a Borderline" - handlar inte om att jag identifierar mig med sjukdomen. Ej heller är det något slags bekräftelse/attention-whore -rop.

Jag har även en förhoppning om att sätta igång en del tankar hos er som läser.

Nåväl, nog babblat om det.

Japp - en puff är han. Och jag vet, han ser inte ut som dom "ska" - och det är av den enkla anledningen att jag inte bryr mig om hur en hund "ska " se ut eller något av det slaget. För det första så avskyr jag det faktum att hundar ställs ut för att visa "perfektion" , då alla hundar är perfekta i mina ögon. För det andra så är han inte heller felklippt , enligt utställningsregler  - ja. Men utöver det är han perfekt klippt.

Jag rakar hans tassar och klipper pälsen mellan tårna för att hans hud där ska få lufta - samt att tass-salvan ska skydda bättre och inte fastna i pälsen. 

För det andra så klipper jag honom vid ögonen så han ser något.

Pälsen på kroppen låter jag vara - eftersom du verkar veta hur en puff ska se ut så kanske du även är medveten om att pälsen är väldigt tunn och huden känslig?

För att min hund inte ska frysa röven av sig så får han ha sin päls kvar.

Jag ÄLSKAR hans öron.

Skulle aldrig vilja ändra på dom.

Dom hör till min fina Rocksmock.

Tur du föreslog tejp dock och inte viagra, tyvärr hade jag dock tyckt att det var rätt puckat i vilket fall.

Så tack för din uppmärksamhet.